Peters trädgård

För några år sedan köpte vi ett tegelhus i backen upp mot sjukhuset i Simrishamn. Huset var från 1950 och trädgården en katastrof. Jag skrev en bok om restaureringen av trädgården. Det tog två år. Nu har det gått ytterligare fyra och nu börjar det likna något. Förutom en generös terrass några steg från trappan till huset, byggde jag naturligtvis ett orangeri.

Dra i reglaget och jämför:

Ett orange orangeri. Det bästa jag gjort. På vintern sitter jag jämte kaminen bland alla citrusträd, bougainvilleor, granatäpplen osv. och struntar för ett ögonblick att det snöar utanför. På sommaren rullar jag ut alla krukor på terrasserna, möbler om i orangeriet med matbord och dagbädd. Det är ju där vi sitter regniga dagar och svala kvällar. En tupplur blir det också när det är för varmt på terrassen. Allt handlar uppenbarligen om väder.

Utöver terrasser och orangeri har jag en vurm för exotiska fruktträd. Aprikos och persika frodas mot söderfasaden. Äkta kvitten och mandel ståtar i lavendelslänten. Två äkta kastanjer ger frukt redan efter fyra år. Nu måste jag bara hitta en plats för en valnöt också. Men av alla träd gillar jag parasollplatanen på terrassen allra mest. Snyggare än en parasoll och den flyger inte in till grannen.

Denna sommaren
Förra sommaren

Två nya företeelser har sett dagens ljus. Den muromgärdade kalkstensterrassen där alla citrusträd njuter i söder- och västersol hela långa sommaren. Muren runt om tjänar också som stödmur för den forna slänten som följaktligen inte är en slänt längre. Där ovan har jag planterat horder med rundnätta buxboms- och idegransklot och en handfull cypressliknande enar med sortnamnet ‘Blue Arrow’. Om man tar på sig solglasögon och kisar är de på pricken lika italiens Cupressus sempervirens.