Här kunde man verkligen tala om trädgårdens natur. Det fina 80-talshuset omgivet av böljande sanddyner beklädda med naturlig flora. Här gällde det att gå varsamt fram utan att störa det ursprungliga.

Ett sätt är att bygga ovanpå den ojämna marken.
Helena ville ha en uteplats i den sista solen och samtidigt skydda trädgården från ilskna vindar och framträdande grannhus. Vi utgick här ifrån det stora däcket framför huset och byggde en spång eller brygga som ledde vidare till ytterligare ett trädäck. Jo, trä fick det bli. Det var helt enkelt materialet i den här trädgården. Det harmonierade med huset, det befintliga däcket och naturligtvis de omgivande tallarnas stammar. För att förstärka känslan av brygga planterade vi olika torktåliga gräs som symboliserade vassruggar.
Vi enades också att den nya uteplatsen kunde förses med en pergola. Då kunde man sitta där i skugga när solen står som högst. Framåt kvällen skulle solen ta sig in under pergolan. En hängmatta fann också sin plats. Notera de horisontella ribborna på pergolans baksida. Här planterade vi sedermera vintertry som någorlunda snart skapar insynsskydd mot grannen. En sak till. Mot det befintliga trädäcket murades en upphöjd odlingsbädd där söderns kryddor som rosmarin, timjan och salvia kunde sola sig i kapp med en skogsklematis som tilläts slingra sig runt räcket.