För en handfull år sedan fick jag i uppdrag av Växtrum i Lerum att skapa en trädgård i staden. Ärofyllt och inspirerande. Här hade en rad gröna celebriteter som Hannu Sarenström, Karin Berglund och Gunnel Karlsson med flera åren innan lämnat sina gröna bidrag. Platsen jag fick mig tilldelad var en stor gräsmatta med en lekplats, en damm och ett radhusområde som närmsta granne. Utöver denna en smula nakna utgångspunkt ville man gärna ha ”lite Medelhavskänsla” om det funkade. Tittade på den obrutna gräsmattan och tänkte att här kan man göra en hemlig trädgård, un giardino segreto. En häckomgärdad oas, dold från insyn och naturligtvis en flirt med Italiens renässansträdgårdar.

Ytan motsvarade ca 20 x 15 meter och omgärdades av en hög tujahäck som om man klippte den tätt skulle, om man kisade, vara på pricken lik en cypresshäck. För att förstärka det hemliga placerades trädgårdens ingångar förskjutet från varandra. På så vis skulle man vid en öppning inte kunna se vidare till nästa. En pergola bekläddes med den bougainvillea-lika rosen ’Valdemar’ och som vårdträd planterades en platan med namnsort ’Stockholm’ som är härdig till zon 3. Två upphöjda odlingsbäddar försågs med cypressliknande enar där namnsorten ’Blue Arrow’ är någorlunda lik sin sydliga förebild. På marken vibrerade solig lavendel och kantnepeta.

När jag besöker trädgården efter nära fem år kan jag bara konstatera att platsen används av Lerumsborna som en insynsskyddad tillflykt undan stadens larm. Precis som i vilken italiensk hemlig trädgård som helst.